livet som noveller
hon tog ett block och en penna, satte sig till rätta i soffan.
det var helt tyst i rummet. hon ville höra hur pennan förvandlar det tomma papperet till något betydelsefullt. hon skulle snart börja måla med ord.
en novell skulle hon skriva.
den skulle vara verklighetstrogen, den skulle ha den grymmaste vändningen. ingen vanlig kärlekshistoria skulle skrivas här inte.
hennes hand började att bilda ord med mjuka, fina rörelser. ännu fanns det mycket passion i flickan. det nästan pirrade i magen på henne för att hon kände på sig att detta skulle bli någonting riktigt bra. det var ju så sällan flickan kände att hon åstadkommit något bra. något fint.
än så länge var det en fin historia. lyckliga människor, solsken, vacker musik som skriker ut ljuva toner ur radioapparaterna. vad ingen visste, var att det snart skulle vända. blått skulle bli grått. inte ens flickan visste vad som skulle hända, hon visste bara att det, med varje mjuka rörelse som blev till ett ord som blev till en mening, tog henne allt närmre tragedin. vändningen.
de lyckliga människornas läppar skulle snart ändra riktning...
flickan var så inne i sitt skrivande att hon till och med började känna oro. vad skulle kunna göra dessa lyckliga människor olyckliga? - hon började känna att hon ville sluta skriva. - men det kan hon ju inte? då skulle inte historien bli till en verklighetstrogen och grym novell, den skulle snarare bli en saga och sagor är ju bara en fantasibild av verkligheten. de har alltid lyckliga slut. en prins kysser liv i sin dröm. en bortglömd sotunge får lyckan att möta en god fe. "att ta från de rika och ge till de fattiga". hästar som pratar. getter som dansar moonwalk.
hennes mjuka rörelser stelnar mer och mer. hon låter pennan lämna papperet. fantasin om verkligheten dör ut...
det var helt tyst i rummet. hon ville höra hur pennan förvandlar det tomma papperet till något betydelsefullt. hon skulle snart börja måla med ord.
en novell skulle hon skriva.
den skulle vara verklighetstrogen, den skulle ha den grymmaste vändningen. ingen vanlig kärlekshistoria skulle skrivas här inte.
hennes hand började att bilda ord med mjuka, fina rörelser. ännu fanns det mycket passion i flickan. det nästan pirrade i magen på henne för att hon kände på sig att detta skulle bli någonting riktigt bra. det var ju så sällan flickan kände att hon åstadkommit något bra. något fint.
än så länge var det en fin historia. lyckliga människor, solsken, vacker musik som skriker ut ljuva toner ur radioapparaterna. vad ingen visste, var att det snart skulle vända. blått skulle bli grått. inte ens flickan visste vad som skulle hända, hon visste bara att det, med varje mjuka rörelse som blev till ett ord som blev till en mening, tog henne allt närmre tragedin. vändningen.
de lyckliga människornas läppar skulle snart ändra riktning...
flickan var så inne i sitt skrivande att hon till och med började känna oro. vad skulle kunna göra dessa lyckliga människor olyckliga? - hon började känna att hon ville sluta skriva. - men det kan hon ju inte? då skulle inte historien bli till en verklighetstrogen och grym novell, den skulle snarare bli en saga och sagor är ju bara en fantasibild av verkligheten. de har alltid lyckliga slut. en prins kysser liv i sin dröm. en bortglömd sotunge får lyckan att möta en god fe. "att ta från de rika och ge till de fattiga". hästar som pratar. getter som dansar moonwalk.
hennes mjuka rörelser stelnar mer och mer. hon låter pennan lämna papperet. fantasin om verkligheten dör ut...
Kommentarer
Postat av: olof
fint
Trackback
