bortkastad.

det känns verkligen som att jag kastade bort våran vänskap.
antagligen kommer du inte ens reagera & tänka, det är mig det handlar om.
för det gick så snabbt. först närmaste, sen helt plötsligt ingenting, på så kort tid.
förlåt. löjligt nog saknar jag dig, nu. även fast jag träffar dig nästintill varje dag,
så saknar jag det som var så speciellt.

vilken svacka. vilken helt omöjlig, dryg svacka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0